klyftigatankar

Idag har jag gått och kärat ner mig i IT-killen på Enköpings lasarett. Don't ask me why

Igår kollade jag runt en massa på internet och läste massa inlägg och bloggar och facebookgrejer om den här rikskända armhålan. Och jag blir arg och ledsen över hur folk kan va så jävla dumma i huvet. Men eftersom jag inte orkar hetsa upp mig över ett gäng 14-åringar med bristande uppfostran och frånvarande föräldrar gick jag och la mig istället. I morse vaknade jag trött och lite förvirrad. hade drömt att jag hade glömt att raka min armhåla och alla skrattade åt mig. Verkligen skrattade åt mig. Mer hände inte.

Hetsig dag i Enköping och jag hänger inte med allt. Mest för att jag knappt hittade till läkemedelsrummet. Än mindre kunde jag skilja på de olika patienterna. Men snart kommer jag se skillnad på Asta och Rut, Sven och Knut. Och det är ju tur, för annars kanske Asta får Svens Waran, och då kan ju vad som helst hända. Har dock äntligen fått lära mig vilka icke narkotikaklassade läkemedel som är poppis bland Enköpings tonåringar... Eeeeh

Nu ska jag sova i 5 h och 55 minuter, åka buss till Enköping och lära mig se skillnad på mina patienter samt försöka att inte somna under rapporteringen eller ronden eller vid något annat viktigt tillfälle.

Wish me luck!

Väl mött

ps. förstår fortfarande itne hur jag ska hinna med att tentaplugga och göra massa uppgifter under den här tiden. Och ha ett liv. help me please!