klyftigatankar

Lycka är när man får finbesök och det första som hnder är att man får frågan: "Vill du flytta in första juli?!?!?!" Jag blir så glad att jag döööööör!!!! Jag kommer flytta den första juli, till en fantastisk och mysig lägenhet med en underbar sambo. Lyckan är total.

Jag hade rätt. Kan inte äta. Kan inte andas. Har förmodligen inte bajsat sedan torsdag förra veckan. Mår illa. Rädd att svimma, kräkas, få en hjärtattack eller en spontan hjärnblödning r/t psykisk stress imorgon. Kommer förmodligen hända. Kommer förmodligen somna ungefär kl 03.45 inatt, fast jag skulle kunna somna nu, för jag är så jävla trött. Vill bara att allt ska vara över. För ju mer jag tänker på det desto mer ångest får jag. Och jag vet att jag kommer klara det, måste klara det. Jag kan ju allt det där. Det kommer inte vara något som är  stört omöjligt. Dessa tankar gör att jag får ännu mer ångest, för jag vet ju att det alltid finns en risk för att jag inte klarar det. Men jag måste. Måste, måste, måste. Klarar jag det inte kan ni leta efter mina kvarlevor i Enköpingsån.

Väl mött

Ps. 5 veckor, 5 dagar 12 timmar 6 minuter.