klyftigatankar

Har varit en duktig flicka och gått i demonstrationståg minsann! Vi är så jävla värda minst 24 000 i ingångslön. Är egentligen helt sjukt att man bara tackar och tar emot ett jävla skambud, för det jobbet som vi faktiskt gör. Vi gör ta mig fan allt. Organiserar och administrerar, följer upp och kontrollerar, tar hand om och tröstar, vårdar och botar, hjälper och instruerar, lyssnar och förklarar, räddar liv och lindrar smärta. För att bara nämna några saker. Vi lägger ner tid och energi, ställer upp när det fattas folk, jobbar över, jobbar dubbelt och beordras in att jobba väldigt obekväma arbetstider. Och vad får vi för det? Inte ett jävla skit. Även om det är ett arbete som jag antagligen kommer att stortrivas med och alltid vilja fortsätta med oavsett vad, så måste det värderas. Värderas mycket mer. Det sämsta argumentet jag har hört till varför man inte kan höja våra löner är att vi "är för många...". Finns inget som heter För många sjuksköterskor. Har aldrig funnits För många sjuksköterskor. Kommer aldrig att finnas tillräckligt med sjuksköterskor. För vem vill ha ansvar för människors liv, hälsa, självbestämmande och livskvalitet utan att få en skälig ersättning för det? Tydligen är vi jättemånga, och jag är en av dom som ler snällt och tackar och tar emot en helt jävla usel lön för det arbete jag kommer utföra. Jag skäms. Men jag vill så gärna börja jobba nu, för att det är ett sånt fantastiskt arbete.

Det är pinsamt att jämföra vår lön med en högskoleingenjörs ingångslön. De har läst lika länge på högskola/universitet. En dålig lön för dom kan jämföras med en bra lön för en specialistutildad sjuksköterska med lång erfarenhet. Skillnaden är att det dom gör inte direkt påverkar andra människors liv, hälsa och välbefinnande. Frågan är ju vad de ens pysslar med...?

Väl mött