klyftigatankar

I den filmen, Definitely, Maybe, säger Isla Fishers rollfigur en sån himla bra grej. Det stämmer verkligen. Att jag inte tänkt på det tidigare!

Igår skulle jag leta reda på det omtalade elljusspåret här i mina nya hoods, men hunde inte hitta det. Jag var nära att hamna vilse, men lyckades hitta andra upplysta stigar att springa längs. Väl hemma tittade jag på kartan och min bror förklarade vänligt hur jag skulle gå till väga för att ta mig till hans eminenta löprunda.
I morse bestämde jag mig för att ge mig ut på äventyr. Och tänk, jag hittade detta fantasktiska elljusspår, fullt med backar, stigar åt olika håll och av olika längd, men framförallt hittade jag ett substitut till mitt älskade Håga. Ok, kanske inte riktigt lika stort och fint och så vidare, men väl ett underbart promenadstråk. Det fanns inte bara en hög, utan tre kungshögar att besöka här i mitt nya kvarter. Rundan jag gick tog dryga timmen, vilket gör det till ett perfekt morgonpromenadstråk. Dock kunde man inte, som på Kung Björns hög, springa upp och ner för högarna. Nej, här frick man glatt stå nedanför och skåda hur kullarna reste sig upp mot skyn.
Men lika glad är jag för det, för vackert och härligt var det. Och lika mycket folk som i Håga.
Nu trivs jag på riktigt!

Ekeby är städat och klart!
Vilket underbart åskväder som kikade fram idag under lunchtimmarna. Regn, blixtrar och åska, min härliga och efterlängtade åska!

Väl mött!