klyftigatankar

Idag skulle jag vara duktig.
(Mina dagar börja oftast så, men slutar på ett helt annat sätt.)
Jag gick upp, åt frukost, och gick och la mig igen. Tillslut gjorde jag slag i saken och åkte till ekeby.
Började tvätta fönster och dona, kände mig mycket duktig. Ett äldre par på promenad tittade upp och mot mig där jag gnuggade och fejade. De såg lite smått imponerad ut måste jag säga.
Torkade ur alla hyllor och grejjor i garderoben, målade över fläcken på väggen från mitt borrhål.
Hittade en ny fantastisk radiokanal. Bandit Rock. Mycket bra.
Telefonen ringer i fickan och jag nästan ser genom jeanstyget att det står okänd.
Självklart att jobbet ska ringa nu, när jag äntligen gör det jag måste.
Sofia var i Tylösand istället för på jobbet, och min bror hade tydligen avslöjat att jag mer än gärna ville jobba så det var bara att sätta sig på cykeln och trampa snabbt som attan.
Tur att jag är världsmästare i att cykla snabbt.
Det första som inträffar när jag ska börja langa fram korv är att allt blir svart. Yes! Precis vad som behövs när det är massor med folk i kö. Sex minuter har aldrig känts så långa. Tur att det finns fixarkarlar som tar hand om såntdär.

På vägen hem, när jag och emelie äntligen lyckats stänga klart allt och jag äntligen inhandlat en osthyvel, fortsätter jag lyssna på min nya faoritkanal.
Då händer det. En riktig sån där trisshändelse. Plötsligt händer det
Dom spelar Ebba Gröns We're Only In It For The Drugs. Jag funderar kort på när jag hörde den senast. Mycket länge sen. Det gjorde min dag.

Imorrn gör vi ett nytt försök. Mer städ i Ekeby!
Och sen grill!

Väl mött