klyftigatankar

Jag hatar min kropp. Är det någon som vill byta? Hjärnan ingår. Så fort jag öppnar en bok tänker min hjärna ungefär såhär: Ah, nu stänger jag av, nu vill jag sova, jag är trött.
Sov tre hela timmar idag på eftermiddagen. Det beytder att jag inte kommer kunna sova alls inatt. Suck.
Kroppen är inte mycket bättre. den bestämmer sig för att ha ventromboser. Ja, jag har ventromboser. Helt säkert. Och nu när jag känner att de börjar försvinna får jag massa sura uppstötningar istället. Jätteäckligt. Jag hatar sånt. Jag har haft sura uppstötningar på tok för länge nu för att det ska kännas helt okej. De kommer och går, de ligger smygande långt ner i halsen. Sen bubblar dom upp till ytan. Vidrigt.
Nu vill jag alltså byta ut min kropp mot någon som inte jävlas med mig hela tiden.
En annan tanke: Har vi en jättekomplicerad kropp med massa organ för att kunna behaga hjärnan, eller har vi en hjärna för att kunna styra alla komplicerade händelser i kroppen? Vad är meningen med detta? Tänker man så blir man helt knäpp.

Jättejobbig grej. Jag sov ju en hel massa idag på eftermiddagen, som vanligt. När jag vaknar vid fem tänker jag att spinnigen börjar halv sju. Jag har hur mycket tid som helst. Kvart över fem inser jag att spinnigen börjar halv sex. Jättejobbigt. Men jag är ju så extremt kvick att jag hann dit i tid, lite smått yrvaken och förvirrad.

Väl mött