klyftigatankar

Igårkväll, när jag låg trött och ynklig i sängen på vandrarhemmet, insåg jag att jag kan se in i framtiden. Jag kan sätta en större summa pengar på att jag kommer bli sjuk efter prakken. Sjuk och febrig och ynklig. Låg där med dunkande huvudvärk och kände hur sjukdomen smög sig på. Jag vet att jag kommer bli sjuk och jag vill inte bli sjuk. Jag har inte tid att vara sjuk.

Men nu är det över. Jag är klar. Behöver aldrig mer tänka på enköping eller praktik. Eller, jag behöver inte tänka på praktik på flera, flera veckor.
Hurra!

Det här firar vi med att baka pepparkakor. (jag ska äta pepparkaksdeg tills jag spyr)

Väl mött