klyftigatankar

På grund av vissa klagomål bestämde jag mig för att blogga två gånger idag. VIKKEN GREJJ!
När jag var som på sämst humör ringde min bror i eftermiddags och bjöd in sig själv plus Kristofer till mig. Jag var alltså tvungen att piggna till, vilket jag inte ville. Jag satt ju i den nya soffan och var på dåligt humör eftersom jag inte orkade gå och handla daim. Jag orkade inte, trots att Snäppan ritade en lite serie om mig och mitt tillstånd. Jag gillat. Men det gjorde mig inte tillräckligt pepp, tyvärr. Och läkemedelsräkningsboken stirrade argt på mig, precis som alla mina pluggbäcker tenderar att göra.
Jag lade mig i sängen och gjorde ett jättejättelångt tal. Och jag var grym och klarade hela talet. Det är så enkelt att jag nästan dör. Jättetråkigt. Men det spelar ingen roll att det är enkelt, för jag kommer ju antagligen iallafall att råka ge någon en tio gånger för hög dos av digoxin. Inte bra.
Jag sov en kvart, sen var jag game igen. Bror och Kristofer kom hit och min underbara bror hade bakat kakor som han hade med sig. Därför är jag överlycklig att han ska bli min sambo inom kort. Tänkatt ha honom som en liten hemmafru som lagar mat och bakar åt mig. Jag kan leva med det i två år. Det är lugnt.
Jag storförlorade dock på på spåret, men jag skyller det på gårdagens förlust av hjärnceller. Man kan ju inte tänka klart jämt ju. Dessutom är jag rätt dålig på geografi... Och all annan onödig kunskap man behöver för att vinna på spåret.

Nu jäklar ÄR det lite läkmedelsräkning som gäller!!!!

ALLA RÄTT IMORRN!


Väl mött