OIL and RIG
Igår kväll gjorde jag något mycket märkligt. När jag stod och borstade mina tänder började jag för ovanlighetens skull att tänka. På fluor..? Och någonstans djupt nere bland synapserna uppstår en mycket märklig fundering. Hur var det där med fällningsreaktioner nu igen? Var det så att det hade med elektronegativiteten att göra? Var det det som var den där rutan med rangordnade grundämnen? Var det så att om man stoppade ett fast ämne i en lösning med något som hade lägre elektronnegativitet att det blev en fällningsreaktion? Eller var det redoxreaktion?
Detta sker alltså precis innan jag tänker gå och lägga mig. Suck. Jag måste helt enkelt ta reda på hur det ligger till. Så jag börjar med att gräva fram gamla kemipapper från förra våren. Hittar denna enorma hög och börjar rota efter rätt kompendium. Lättare sagt än gjort. Men tillslut hittar jag ett labbpapper om fällningsreaktioner. Där står inget om elektronnegativitet. Det är bara fyra papper med en massa, massa konstiga formler och jag hummar lite, kliar mig på hakan och verkligen låtsas som att jag faktiskt förstår vad jag har skrivit. Ungefär här vill jag börja gråta och jag tror att jag förstår varför jag lade ner tankarna om en karriär som apotekare.
Sedan hittar jag kompendiet om elektronnegativitet. Även där är det en ofantlig mängd obegripliga formler, ritade mycket pedagogiskt med pilar i olika färger. Men jag finner en ruta med ”den elektrokemiska spänningsserien” där några metaller är rangordnade efter hur väteutdrivande de är. Ah. Skitbra. Då hade det där helt enkelt med redoxreaktioner att göra. Sedan kikar jag i mina gamla anteckningar och hittar en mycket pedagogisk bild och en än mer pedagogisk text. Det kliar i fingrarna och börjar bläddra läsa för att förstå mig på de kemiska reaktionerna i en redoxreaktion. Tillslut så bara förstår jag exakt allt och jag känner mig mycket smart för en stund. Jag börjar nästan lite smått fundera på om jag ska börja om från början och köra på en apotekarutbildning trots allt…
Sedan fnyser jag lite smått åt mina galna funderingar, samlar ihop papprena i en hög och lägger dom i säkert förvar i en kartong längst in under sängen. Jag släcker lampan och somnar på två röda.
Ibland blir jag rädd för mig själv.
Väl mött
