klyftigatankar

Jag kom hem typ vid tolv idag. Jag hade tänkt träna, var verkligen jättepepp när jag satt på tåget. Men så sätter jag mig på en stol och jag vill bara inte resa mig. Jag oooooorkar inte gå och träna. Och allt är martins fel, eftersom jag egentligen hade tänkt träna kl fyra, på mit underbara favoritpass. Men nu har jag ju tydligen lovat bort mig själv som någon slags stylist. Vilket iochförsig råkar vara en av mina dolda talanger... (eeh) Så det var liksom då, direkt när jag kom hem, eller inte alls. Men orken fanns inte någonstans! Helt tomt på energi i musklerna, och sängen såg onekligen locknde ut..
Men sen sa jag NEJ, nu går du och tränar. LATIS! Och det funkade. Nu ligger jag äääntligen i sängen! Jättetrött och jättenöjd.
Därför anser jag att jag är fullkomligt värd titeln hurtbulle 2010!

Småsaker gör mig glad. Det gör min dag. Som ett glatt och trevligt sms på morgonen. Det finns hopp för mänskligheten.

Väl mött.