klyftigatankar

Nu har jag invigt mina nya, fina, vita springskor. Dom är fortfarande löjligt vita, men aningens svettigare. Jag har nog aldrig haft ett par skönare skor på mina fötter. Jag blev riktigt supersnabb i dom också.
Dessutom var inte floggan runt enough! Jag fortsatte springa, ännu längre. Det blev jättelångt. (med mina mått mätt)
Nu börjar jag se en framtid. Kärran - hon som joggar, och faktiskt tycker att det är kul!
Förvånande, minst sagt.
Jag börjar tro på mig själv, vårruset är inte så långt borta helt plötsligt. Jag kan nog fixat!

Väl mött