klyftigatankar

Efter gårdagens blöta besök på Gröna Lund mår min hals inte prima, den gör ont och det river till när jag sväljer. På apoteket idag visste dom inte vad Nyodex var. Hon försökte sälja sårtvätt med klorhexedin i istället. Det ville jag inte gurgla min hals med.
Den onda halsen satte stopp för mina planer på en springtur ikväll. Det bådar inte gott inför lidingöloppet, eftersom jag inte sprungit mycket alls. Börjar dessutom känna av höger benhinna en aning. Inte optimalt alls.

Igår efter vår stockholmstripp satte jag och Snäppan oss på Taket, för att ännu mer få känslan av att det var fredag och inte alls måndag. Efter att ha suttit där en liten, liten stund kommer Erik dit. Väldigt otippat, men väldigt trevligt. Har inte sett honom på hela sommaren. Nu har ju både jag och Snäppis flyttat ifrån honom och han åker snart till Tyschkland. Idag kom han förvi för att begrunda min vackra lägenhet och framförallt för att ge mig min inflyttningspresent, som Lotta sa var mycket, mycket bra och att jag skulle bli alldeles fantastiskt glad av den.
Men självklart hade han glömt min present. Mycket beschwiken Kerstin.

Dessutom är min lägenhet mycket tom och öde nu när jag är ensam. Ingen som har lagat mat åt mig när jag kommer hem, jag får diska allt själv, ingen som behöver sällskap när han kollar på Sopranos. Bara brev som dyker upp, räkningar som jag får betala, böcker beställda i mitt namn som då alltså jag måste bege mig ut på äventyr för att hämta ut. Bror har bara varit borta i ett dygn, så jag är mycket ensam väldigt länge till.
MEN! När katten är borta dansar råttorna på bordet. Jag kan ju inte lova helt fullt ut att Brors Whiskeyflaska får stå orörd i en månad. Hur skulle det se ut? Jag kan sjunga högt till alla mina favoritlåtar utan att skämmas för min tondövhet. Det blir alltid min favoriträtt till middag. Jag får ha alla popcorn för mig själv!

Väl mött.