klyftigatankar

Torsdag var nog det bästa på riktigt länge! Halva klassen hopträngda i min lägenhet. Mat i massor, som dock itne riktigt räckte till alla. Jag och Robin blev nästan utan lax. Tur att jag hade gömt lite i kylen. hihi, så jäävla sneaky. Emmas fantastiska biskvier. Mmm! Glögg, nötter, vin och SSK-pepparkakor.
Det bästa var att Erikas flyg upp till norrland var inställt så hon va meeed!! Då blev jag glad i magen! Efter en sån kväll inser man varför man älskar klassen. Alla är ju underbara!
Dessutom blev allt utrett. Det är bra nu. Nu har vi pratat ut. Ett par månader för sent. Och jag hade rätt, från början. Så det så. Men nu ska jag inte va sån, för allt är glömt och förlåtet. Så det så. Jag är inte den som är den.
Dock saknades Gustav. Han är försvunnen. Han bara gömmer sig på praktiken, på jobbet, hemma, med Anna. Jag börjar tro att Gustav är en myt.
Hur som. Asbra kväll. Den slutade bra.

Igår kom lillstrumpan och mami. Skönt att det blev en myskväll med bio sådär som vi var astaggade på från början.
Siri blev sjuk och jag var bara bakis och trött och frusen. Och hungrig! Kvällen slutade med att vi deckade i varsitt rum med varsinn film. Härligt att umgås med familjen, mmm!

Nu vet jag lite mer om hur min bror prioriterar.. Och jag vet inte o jag litar på vad han säger längre. Han säger en sak, men gör en heeeeeeelt annan. Jag borde ta oxytocin-snacket med honom. Faktiskt. Nån jävla måtta får det väl ändå vara. Eller så får han helt enkelt bara köra. Bestämma sig iallafall. Imorgon kommer han hem. Jag som har trivts med att bo ensam

Typiskt bra vecka innan jul.

Väl mött