klyftigatankar

Cyklar till praktiken. Bävar mig eftersom det är 12 minus. Det är kallt. Tänker att jag ska se Majsan på vägen så vi kan ha ett sista pepptalk uppför sjukhusbacken. Men jag är för tidig. Eller så beror det på att jag provade den där nya snabba vägen.
Måste ju vara därför.
Nästan framme vid 78 huset, då lyckas jag. Jag totalvurpar på cykeln.
Jag som va så himla nöjd över att inte ha störtat en ända gång den här säsongen. Då var det slut med det. Crap.
KaHe va snäll på min slutbedömnig. Hon tyckte att jag och dom andra var duktiga. Är faktiskt lite smått imponerad över att jag faktiskt har klarat av dethär. Fyfan vilket fruktansvärt nervvrak jag var den där första dagen. Hade heller dött än att gå på praktik. Och idag har jag tagit hand om ALLT. KaHe han sprungit mig i hasorna och kollat på på det jag har gjort.
Det kan nog bli en rätt hyfsad sjuksköterska av mig trots allt.
Martin kom hon hälsade på på min avdelning. Samtidigt som jag ringde till hans. Han spanade in hur jag arbetade och självklart blev han mycket imponerad. Vem blir inte det liksom?

Packa.
Äta middag.
Vill hellre ligga i soffan och äta fikon.
Jag gört.
V-dala för efterpraktiken-öl. Mycket bra initiativ!

Sen får jag åka hem till min mamma och koka mera knäck! I löve!

Det är föresten jättebra att man kan ändra sig ibland. Så jag tar tillbaka det jag sagt innan. Iallafall i ett enstaka fall. I många andra fall gäller den tidigare anteckningen. Jag brukar ju inte va den som är den, därför låter jag det gå för den här gången.

Väl mött