The Harder I Push, The Further I Fall

Sista dagen på praktiken.
Igår lyckades jag nästan klara mig från att nästan döda en patient. Idag ska jag klara mig helt från det.
Fan va sköööönt! Imorrn ska jag soa ända till kvart i sju. Det ser jag fram emot.

Min cancersvulst i halsen växer. (Ja, jag gör praktik på en canceravdelning är fruktansvärt finkänlig som skojar och skämtar om denna allvarliga sjukdom, men jag känner ju faktiskt att det är en liten knöl på halsen. Det har jag läst att det är så det blir när man har lymfom.)
Min syster smittade mig med någon salgs halsåkomma när hon var här. Ont gör det och tar emot när jag sväljer. Om jag nu är sjuk borde jag ju ligga nerbäddad i en säng med massa nyponsoppa och film. Eller hur?

Fruktansvärt kallt är det utomhus också. Jag gillar inte.
Skulle haft någonslags OnePiece och en riktigt tjock overall, som man hade när man va liten. Varmt och skönt. Framförallt kanske man inte skulle vingla ihjäl sig på en cykel. Men vad gör man.
Imorgon kväll ska jag köra bil. Så det så.
Ikväll ska jag tvätta en massa. Och packa allt.

Väl mött.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0