klyftigatankar

Jag vet ju med mig att jag är jävligt märklig. Lite lätt knäpp. Och pågrund av att jag är tjej är jag även crazy. Men alltså, ibland överträffar jag mig själv i att göra dumma saker.
Det värsta är att jag inte tänker alls. Inte märker hur jävla korkad jag är förän efteråt. Och då fortfarande inte bryr mig. Fast jag vet att jag är dum i huvet. jag tar nog lite för lätt på saker. Tror att allt är så jävla lugnt hela tiden. Inte för att jag oroar mig ett dugg. Men det borde man ju faktiskt göra. Jag är ju inte frisk egentligen. Är bara jävligt knäpp.
Men det är lugnt nu.

Hem till Challe efter jobbet. Obscena mängder popcorn och världens mest flippade film. Har lärt mig en läxa. Ska man kolla på flippade filmer och försöka ha en chans att hänga med ska man inte sitta och snack skit, gamla minnen och skvaller om gamla klasskompisar från förr under tiden. Det funkar liksom inte. Men det är sånt som händer. Det var ju ändå ingen riktig handling i filmen. Det är mitt försvar.

Två dagar kvar på praktiken. Sen seminarium. Sen hem.
Sen tillbaka hit.
Varför har jag inte packat? Varför har jag inte riktigt planerat? Varför har jag inte påbörjat etiken?
Baaah!
Kan man inte bara skjuta på julen nåååågra dagar bara..? Då hinner jag mera. Asbra!

Väl mött.