klyftigatankar

Har idag varit med om det märkligaste i hela mitt liv. På riktigt, märkligt. Tror inte jag ska låta folk leka match makers åt mig mer. (Eller jo, det ska jag visst det, men då ska jag itne gå med på dejter när jag är full och förlägga dom till en lunch på min praktik.)
Inget ont om karln, men det var faktiskt ytterst märkligt.
Blinddates är inte min grej!

Känner mig hela tiden mer och mer som en riktig sjuksköterska. Jag kan det här, jag kommer klara av att jobba med det här. På riktigt!

Åh, träffade Challe idag. Så himla härligt att catch up lite. Snacka skit om gamalt folk och bara få reda på vad folk are up to.. Inte för att någon av oss hade skitbra koll, så vi berättade vad vi visste och byggde oss en egen story om de flesta personerna. Sanningshalten i våra påståenden kan diskuters, men vi har iallafall en teori om vad folk har för sig.

Väl mött

PS.
Eftersom mitt internet inte fungerade igår, men jag kände ett desperat behov av att blogga, kommer det lite extraaa här!

Söntag kväll

Som vanligt en söndagmorgon. Jag vill inte alls gå upp när klockan ringer, trots att jag sovit länge och bra. Jag är inte ens bakfull, men är tröttare än någonsin.

Kommer till jobbet och får veta att jag inte allt ska sälja korv nere i bistron, utan får kränga julbord i restaurangen istället. Faktiskt rätt skönt. Inte samma hets där som bland ungar, korv, glass, fylla på och baka bullar.
Sitter som vanligt och spanar bort mot salladsbuffén. Ser ryggen på en kille, han börjar vända sig om och han står nu i profil.

Den där näsan går inte att ta miste på, jag vet vem den tillhör. Jakten som pågått ett par veckor är över. Utan att jag lyckats snoka reda på telefonnummer så råkar jag stöta på honom. Han är på väg mot min kassa, men går till den andra. Jag kan inte låta detta tillfälle glida mig ur händerna. Carl-Henrik Tibblin käkar lunch på IKEA. Jag har inte sett människan sedan studenten (förutom dendär gången när jag promenerade hem från stan och gick över järnvägen och han cyklade förbi)Jag ropar på honom och han tittar åt mitt håll. Han ser smått tveksam ut. Typ: Vem är den skumma bruden som sitter och ropar på mig?

Men han kommer fram, ser att det är jag. Jakten är över jag har hittat min gamle vän och nu kan vi ses på riktigt och catch up. Åh, those crasy days.

Borde plugga, men det är bra grejer på TV.

Typiskt bra söndag. Imorgon är det måndag… Hur ska den dagen sluta?

Väl mött.