At The Bottom Of Everything
Jag är ledig. Riktigt ledig. På riktigt.
Jag vaknar av att det är ljust. Tänker, antingen är klockan typ halv fem eller så är det en minut kvar tills klockan ringer. Klockan är 05.57. LEDIG!
Pigg som en mört och redigt rastlös var det ju bara att gå upp.
Så jag gick och simmade istället. Extremt skönt. Man kan göra så mycket soulsearching när man simmar, för man behöver liksom inte tänka på vad man gör. (Dessutom kan man plåga sig i bastun tills man svimmar.)
Jag har tillexempel märkt att jag inte kan hålla andan mer än typ fem sekunder. Det blir något att träna på faktiskt. Dessutom började jag fundera på vad det är som gör att man blir psykiskt instabil. För jag tänkte lite såhär: Om man är riktigt, riktigt lättlurad men samtidigt jätte-jättebra på att luras. Borde man då inte kunna lura sig själv hur lätt som helst? Och borde man då inte bli rätt paranoid och få vaneföreställningar och så vidare?
Jag borde sluta fundera på sinnessjuka saker.
Väl mött.
Jag vaknar av att det är ljust. Tänker, antingen är klockan typ halv fem eller så är det en minut kvar tills klockan ringer. Klockan är 05.57. LEDIG!
Pigg som en mört och redigt rastlös var det ju bara att gå upp.
Så jag gick och simmade istället. Extremt skönt. Man kan göra så mycket soulsearching när man simmar, för man behöver liksom inte tänka på vad man gör. (Dessutom kan man plåga sig i bastun tills man svimmar.)
Jag har tillexempel märkt att jag inte kan hålla andan mer än typ fem sekunder. Det blir något att träna på faktiskt. Dessutom började jag fundera på vad det är som gör att man blir psykiskt instabil. För jag tänkte lite såhär: Om man är riktigt, riktigt lättlurad men samtidigt jätte-jättebra på att luras. Borde man då inte kunna lura sig själv hur lätt som helst? Och borde man då inte bli rätt paranoid och få vaneföreställningar och så vidare?
Jag borde sluta fundera på sinnessjuka saker.
Väl mött.
Kommentarer
Trackback
