Meet Me Halfway
Söndag
9.49 På väg till tågstationen. Jag möter folk med grönvita mössor och halsdukar, samt en öl i handen och en systemetkasse. jag hatar bandyfinalen. Bandyidioter kommer fram. Missförstå mig rätt, det är helt OK att gilla bandy och vilja se bandyfinalen. Men det är bara bandyidioter som kommer hit för att supa ner sig en söndagmorgon.
10.49 Jag kliver av tåget i Stockholm och perrongen vimlar av dessa grönvita luvor. och Poliser. Jag är glad att jag har valt rätt helg att åka till Stockholm.
Jag spenderar en underskön dag med min Nora. Vi fika världens längsta och mysigaste fika medan snöflingorna stora som tefat sakta singlar ner utanför fönstret. Världens största kopp te med människan i världen som är så lik mig att det är helt otroligt. Jag och Nora tycker nog exakt lika i nästan det mesta. Faktiskt. Det är rätt otippat. Vår filosofi och våra tankar går i samma banor. Samma ångest, samma humor, samma egenheter, samma allt. Fast helt olika på något sätt ändå.
När jag sedan ska åka hem igen går vi till tågstationen i snöstorm. På tåget vill jag absolut inte gå av. Det finns någonting inom mig som tvingar mig kvar på sätet och som inte reser på sig förrän jag hamnat hemma hos mor och far i falun istället. Det hade varit jätteskönt. Men jag går av tåget i Uppsala och det är decimeterhögt med snö. Min vackra, varma vårstad har åter förvandlats till en vinterstad. Mina conversefötter suckar och lämnar jordelivet. På andra sidan stationshuset letar jag efter min vinröda cykel, men ser bara ett hundratal vita cyklar. Hur ska jag kunna hitta min cykel när jag inte ens kom ihåg vart jag ställde den?
Som tur är finner jag den efter några vändor. Dock måste jag kliva ner i den två decimeter djupa snön för att få tag på den. Mina fötter ger upp.
Det är återigen snorhalt och livsfarligt att cykla på uppsalas gator. Och imorgon är det måndag. Det gör inte saken bättre.
Det får nog bli lite Pierre Riviere istället för söndagsfilm ikväll. hmmf.
Väl mött.
9.49 På väg till tågstationen. Jag möter folk med grönvita mössor och halsdukar, samt en öl i handen och en systemetkasse. jag hatar bandyfinalen. Bandyidioter kommer fram. Missförstå mig rätt, det är helt OK att gilla bandy och vilja se bandyfinalen. Men det är bara bandyidioter som kommer hit för att supa ner sig en söndagmorgon.
10.49 Jag kliver av tåget i Stockholm och perrongen vimlar av dessa grönvita luvor. och Poliser. Jag är glad att jag har valt rätt helg att åka till Stockholm.
Jag spenderar en underskön dag med min Nora. Vi fika världens längsta och mysigaste fika medan snöflingorna stora som tefat sakta singlar ner utanför fönstret. Världens största kopp te med människan i världen som är så lik mig att det är helt otroligt. Jag och Nora tycker nog exakt lika i nästan det mesta. Faktiskt. Det är rätt otippat. Vår filosofi och våra tankar går i samma banor. Samma ångest, samma humor, samma egenheter, samma allt. Fast helt olika på något sätt ändå.
När jag sedan ska åka hem igen går vi till tågstationen i snöstorm. På tåget vill jag absolut inte gå av. Det finns någonting inom mig som tvingar mig kvar på sätet och som inte reser på sig förrän jag hamnat hemma hos mor och far i falun istället. Det hade varit jätteskönt. Men jag går av tåget i Uppsala och det är decimeterhögt med snö. Min vackra, varma vårstad har åter förvandlats till en vinterstad. Mina conversefötter suckar och lämnar jordelivet. På andra sidan stationshuset letar jag efter min vinröda cykel, men ser bara ett hundratal vita cyklar. Hur ska jag kunna hitta min cykel när jag inte ens kom ihåg vart jag ställde den?
Som tur är finner jag den efter några vändor. Dock måste jag kliva ner i den två decimeter djupa snön för att få tag på den. Mina fötter ger upp.
Det är återigen snorhalt och livsfarligt att cykla på uppsalas gator. Och imorgon är det måndag. Det gör inte saken bättre.
Det får nog bli lite Pierre Riviere istället för söndagsfilm ikväll. hmmf.
Väl mött.
Kommentarer
Trackback
