klyftigatankar

Har haft min introdag på onkologen idag.
Imorse klockan åtta var jag i skolan för att få en kort intro till uppgifter som ska in, få inlogg till cosmic och så vidare. Våran kliniska adjunkt var vänlig nog att återigen berätta att vi självständigt ska ha hand om två egna patienter efter två veckor. Ha hand om ALLT.
Jag känner hur allt bara faller. Jag darrar, kan inte andas. Det snurrar.
Jag är så in i helvete nervös. Hur ska jag klara av det här? Just nu är jag ett riktigt nervvrak. (med risk för att låta överdrivet fdramatisk) Det handlar om folks LIV!
Och där sätter om mig. En 21-årig nolla som tror att hon kan bli sjuksköterska. En klant och slarver. Vad kommer gå rätt under dessa veckor?
Det värsta är att jag tänker så mycket på att jag är nervös att jag glömmer bort att tänka på att jag ska lära mig saker, få ut något av det här och faktiskt träna på det som jag inte har gjort och inte kan. Mitt dåliga självförtroende borde ju verkligen inte visa sig nu. Det kommer himla olägligt. Jag borde bli lite överdrivet självsäker.. Eller kanske bara säker och duktig och kunna saker.
Som martin sa: Fake it 'til you make it
Jag ska försöka peppa mig själv en hel del så jag är redo imorgon.

Det är världens kukigaste väder ute. JAg hatar regn. Det är det värsta av det värsta av det värsta! Det får endast regna på natten, när jag inte ska vara utomhus, och det får gärna blixtra då också. För det är så himla mysigt.
Det får ju inte regna när jag ska cykla till och från skolan/jobbet/stan/vänner/vart-jag-nu-ska. Speciellt inte när det är november, iskallt och borde SNÖA!
Det är mitten av november. Jag vill ha snö!
snö snö snö snö snö snö snö snö!

Nu ska jag deppa över vädret och gråta lite över min osäkerhet och nervositet.
Äta krabbelurer (för det är så jävla gott!!), koka mig en chailatte och sedan krypa ner under en filt i soffan och kolla på film! SÅDETSÅ!

Jag jobbar kväll  imorrn and I like it!

Väl mött