klyftigatankar

Iblnad blir jag så fruktansvärt irriterad på mig själv.
När jag får för mig saker.
Saker som inte har någon som helst stabil grund.
Tankar och funderingar om exakt ingeting.
Sånt där som man ibland bara vill skjuta sig själv för att man FATTAR verkligen inte varför man ens tänkte tanken.
Ibland (Ok, ganska ofta) är jag ju bara totalt mongo.
Så. Nu vet ni det.

Tack och adjöss.
Nu är det Big bang theory! I löööve!

Väl mött