klyftigatankar

Alltså.
På torsdagar är det sedvanligt slagsmål mellan mig och min bror. Det är så fruktansvärt jävla skitjobbigt, men man gör det. Och man tar i från tårna och svettas sönder. När man går där ifrån, förlåt: släpar sig därifrån, är man halvt död och vet inte vart man ska ta vägen. Under passtes gång vill man kräkas, svimma, spy, ge upp och gå hem.
Detta är några av anledningarna till att jag varje gång är lika tveksam till om vi verkligen ska gå. (Ibland kan jag komma undan med några riktigt dåliga ursäkter av typen: Jag är bakis!! och det är så synd om mig, buäähäää)
Dock kör man ju gärnet när man kommer dit. Jag tänker inte gå på ett pass och mesköra. Då kan man faktiskt lika gärna sitta hemma i soffan, kolla på Vampire Diaries, dricka te och käka popcorn, right? Så jag blir lika förvånad varje gång (jag borde ju lära mig att sluta vara förvånad), över ett gäng killar som ALLTID latar sig genom passet.
Det ska vara 75 minuter outhärdlig svettning! Det kallas träning och ger kondition och muskler.
Så det så!
Fast jag måste ju erkänna att det känns bra att vara en liten tjej som slåss mot en stor kille och orkar mer än denna lata bunt av "riktiga män". Jag får liksom lust att skaka om dom och skrika: TA I FÖR I HELVETE ANNARS FÅR DU INGEN GAINOMAX EFTER PASSET OCH DÅ KOMMER DU SE ÄNNU MENLÖSARE UT!

Kontentan av detta utbrott är alltså att ska man gå på boxning får man fan ta i! annars finns det vattengympa!

En parantes när vi ändå snackar slagsmål.
Efter dagens pass har jag insett att tandskydd vore på sin plats, eftersom jag råkade bita sönder tungan, och Olov blöder näsblod.
Det är så det ska se ut när man är klar!

Väl mött!