klyftigatankar

"Hej, är det Niklas?
Hej.. Ja, jag fick ditt nummer av sångaren. Jag ringer för min kompis. Hon är inte skitsnygg, men tycker att du är ashet."
Tack, tack, tack, tack.
Min bror är så himla snäll!
My favourite wingman.
Personalfest och redan innan galejet drar igång ser jag en vacker man jag inte sett förut på IKEA's personalrestaurang. Dessutom har han en såndär besöksskylt på sig.
Han kanske är en av dom som bygger den där scenen det snackas om...
Lite senare:
Vi sitter äntligen till bords och väntar på maten. Sharare tittar till vänster och ser basisten i det stundande bandet. Jag ser inte, för bakom basisten går trummisen, han som är så snygg-så-man-vill-dö. Hon säger, väääldigt sarkastiskt, "ahahah, snyggt band dom har fått tag på då!!!" och syftar på basisten. Ytliga som vi är. (Han var verkligen, verkligen inte snygg, den där basisten. Det brukar ju va så när killar är en sisådär fjorton och ska bli rockstjärnor. "Jag är snyggast så jag är sångare!" sen går det i fallande ordning och sist kommer basisten = den fulste killen i kompisgänget...) Jag råkade nämna för min bror att jag tyckte att trummisen i bandet var det snyggaste jag sett på länge och han såg det tydligen som sitt mission. han lyckades göra bort mig ungefär hundrafemtio gånger under kvällen..
ÅÅÅÅÅH! hanvarsåsnygghanvarsåsnygghanvarsåsnygg! JagTrorJagDör!

På väg hem mitt i natten och jag ser, tvärtt emot igår, fram emot att sitta och snacka skit vid hemkomst mitt i natten. Jag, Olov och Immanuel. Olov viker av strax innan vi når huset. Jag får uppmaningen att höra av mig om Immanuel är hemma, vilket är vääääldigt troligt eftersom klockan inte ens är två och Immanuel skulle till flustret och skaka rumpa hela natten... Jag ser från långt håll att ingen är hemma. Det är mörkt i alla fönster utom där min nattlampa lyser. Faaan! Jag som såg fram emot kökshäng med tedrickning och skitsnack! Det ble jag, datorn och världens största vattenflaska.

Jag ska upp och jobba imorrn.

Väl mött