klyftigatankar

Jag tror faktiskt att jag kan stressa ner nu. känns som att jag kan klara av det här.
Idag var det jättelugnt fram till vi åt mat. Det hände NADA! och jag höll på att avlida av tristess.
Men efter middagen var det än det ena än det andra. Fast inge superskojiga saker direkt. Rätt seegt att gå som uska, men det är bara imorrn kvar sen är det nurse för hela slanten.
Kan gå bra.
Ska gå bra.
Måste gå bra.
Kommer gå bra!
Jag får ju för fan ta och skärpa mig!
Idag har jag tillochmed bevisat för mig själv att jag pallar att sitta med när en jättesjuk patient gråter och tycker att allt är värdelöst.
Jag har klappat en patient på ryggen och hjälpt denne att tömma magen åt fel håll.
Börjar vänja mig vid dethär nu. Pallar med det mesta.
Men jag vill sätta nålar, dropp, ta prover, blanda mediciner och sånt skoj ju! Nu, nu, nu, nu!
Framförallt! Jag vill ju tvätta och lägga om sår.. I like.

Borde kanske repetera lite sånt där. Typ medicinsk teknik och leka lite i puclas. Kanske. Om jag orkar.

Väl mött