klyftigatankar

Låg i soffan och ville inte röra mig. Lotta skickade sms om en mysig vinterpromenad i håga. Vem kan säga nej till det? Det fick mig äntligen att ta tag i mig själv.
Så jäkla kallt.
Min termometer visade minus nio grader. Å andra sidan går den inte längre ner än till minus tio. Därför misstänker jag att det är kallare än vad jag tror.
Efter en stunds promenerande inser vi att det är riktigt, riktigt kallt. Charlott funderar på hur man ska gå till väga för att inte frysa om ansiktet. Jag inser att mitt tal blir långsammare eftersom mina muskler fastnat i ett och samma läge.
Vi går in på Maxi och jag inser att jag måste köpa mig lite juldekoration, stjärnor och ljusstakar.
Kommer hem. Kall som en isbit. Tänker att nu, nu ska jag göra det! Jag ska ta ett varmt, varmt bad.
Fyller upp badkaret med nittiofem gradigt vatten. Massor av skum. Stoppar ner mina isbitar till fötter och bränner sönder dom. biter ihop och lägger mig ner. Badkarspremiär. Mycket större än badkaret hos mamma och pappa. Det var jag inte helt berdedd på och höll därför på att drunkna. Kunde sluta illa.
Inser att jag är för rastlös och värmekänslig för långa varma bad.

Köpte mig en ljusstake, mossa och svampar och bär. Så nu har jag, en dag för sent förvisso, fixat iordning en mycket vacker advetnsljusstake. Jag är så himla nöjd.
Nu kan det bli december.
(måste bara köpa den där stjärnan och det där ljusklotet på maxi).





Väl mött