klyftigatankar

Mår som jag förtjänar.
Har njutit av regnet idag.
Bestämde mig för att en dag utan cykel kan göra mig gott. Har därför promenerat runthela dagen. Upp till BMC, ner på stan, upp till Ackis och sedan hem.
Trött i fötterna.
Men jag har äntligen fått använda mina gummistövlar och mitt vackra paraply. Jag har lussnar på musik och njutit av hösten.
Jag har gillat dagen.
Även om min mage inte gjort det.

Jag häpnas fortfarande över att vi inte har nåt att göra. Inga föreläsningar, knappt några uppgifter. Det är nu jag borde njuta. And I do...

Var och tog min fjärde hepatit B spruta. Fick veta att infektionskliniken är snåla när de ska vaccinera studenter. De ger bara en tiondel av den vanliga dosen vaccin. Inte konstigt att man inte bildar några antikroppar då.
Därför fick jag nu avnjuta en intramuskulär injektion med en rejäl dos hepatit. NICE. Nu hoppas vi på aktivitet hos B-lymfocyterna. Come ON! Det värsta är ju att läkaren sa att jag kan få göra ett titerkontroll om en månad. Men det är inte säkert att jag har bildat antikroppar ändå fast jag har tagit fyra doser. Den fjärde tio gånger så stark som de andra. Och om testet om en månad visar negativt kan jag ändå ha blivit immun. Fast man vet inte. "Det kan ju vara bra att tänka på vid val av arbetsplats senare..."
Alltså. Om jag inte blir immun kanske jag måste vara lite mer kräsen med vilka avdelningar jag kan tänkas jobba på. Bara för att mitt immunförsvar inte vill vara på min sida. Sucks to be me!
Sjuksköterskan som gav mig sprutan var hur gullig som helst. Fantastiskt! Så ska jag bli.
Har dessutom idag gått runt och varit rädd för att bli färdig. Hur ska jag klara av att göra allt det där som jag förväntas kunna? Jag kan ju ingenting! Galet. För att inte tala om den kliniska examinationen. Tur att det är tre terminer kvar tills dess. (fast det är ju faktiskt ingenting!)

Väl mött