klyftigatankar

Det är samma sak igen. Som för ett år sen. Mitt fina två-och-en-halv-minuters-promenadstråk från mitt korridorsrum till Coop. I våras, måste det ju ha varit, låg det kanske fyra eller fem döda fåglar på vägen mellan mitt rum och Coop. Det är någonting med döda fåglar.
Igår när jag var ute på min solskenspromenad låg det en död och relativt mosad fågel längs vägen.
Idag när jag var ute på min kvällstänkarpromenad låg det åter igen en död fågel längs vägen. En helt annan väg på ett helt annat ställe ska jag tillägga. Det känns som att döda fåglar förföljer mig. Och jag gillar det inte.
Jag får liksom Hitchcock-vibes. Jag har iochförsig inte ens sett Fåglarna, men jag får sånna vibes ändå. Döda fåglar känns lite obehagligt. Det gör faktiskt levande fåglar också för den delen.

Väl mött