Håll I Mig Och Släpp Aldrig Taget

Skjut mig, skjut mig, skjut mig, skjut mig.
För varje morgon som jag går upp blir jag mindre och mindre motiverad. Den här praktiken är det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Idag har jag spenderat åtta timmar med att göra... INGENTING!
Har inte gjort ett jävla dugg. Hur kan man va så dum så man sätter studenter på en enhet där dom knappt har några patienter? Det är för mig totalt orimligt.
Har bara fem dagar kvar på min jobbmördarvecka. Tur att dom två sista dagarna är på mitt riktiga jobb så att jag får ut nåt av det. Både pengar, adekvata erfarenhet och jag får träffa patienter. It's like a win-win-situation.
Sen, sen, sen ska jag ta tåget hem. Hem till mamma och syster och bror och bara göra ingenting. Sova länge och njuta av solen. Äta frukost utomhus, där i hörnet där det aldrig blåser och där solen alltid ligger på.

Jag har börjat gilla att springa. Och jag får inte en ont. Det här kan bli bra. Det kan bli bra.
Håller tummarna för att benhinnorna håller. Komigennurå!

Väl mött

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0