klyftigatankar

Det var bra igår. Faktiskt. Och jag kan tillochmed glädjas såhär i efterhand åt att jag hade en riktigt kul kväll. Jag är nöjd! Och framförallt är jag nöjd över att ha haft en ledig helg där jag bara har gjort saker som jag har velat göra. Inte jobbat, inte pluggat, ingenting. Jag gillar sånnadär mellanhelger. När man är mittemellan två kurser, så man inte behöver ha ångest för att man inte pluggar.
Imorgon börjar praktiken igen. Och jag har reflekterat lite. Jag ska jobba 13 dagar i sträck. Jag älskar mitt liv. Jag ska gå upp tidigt varje morgon i 13 dagar. Tur att man inte börjar 06.45 på psykpraktiken. But still...
Och under den tiden ska jag hinna plugga till den där tentan, och säkert göra nåt mer pluggrelaterat. Men när det är över ska jag åka hem till mamma, sen ska jag åka till Nora. Då ska jag bara ha det skönt, lugnt och skönt och inte göra nåååågonting alls.

Jag önskade att jag hade en bil här ibland. Det skulle vara så praktiskt att ta sig runt med. Det är nog det enda som är dåligt här. Att jag inte har tillgång till en bil. gemig.gemig.gemig.

Imorse kom jag på att jag nästan glömt bort en sak. Och det va så skönt att jag hade glömt bort det, och inte tänkt på det på ett halv dygn. Men nu har jag ju lite smått grubblat på det till och från under dagen. Vill inte, vill inte, vill inte. Jag känner mig som en trotsig femåring, men jag vill faktiskt inte. Så är det bara.
Angående allt annat måste jag bara bestämma mig, och sluta ändra mig och sluta va så jävla korkad. Jag har nog egentligen bestämt mig, men jag kan liksom inte hålla mig inom ramarna. Jag är ju bara dum i huvudet som inte ignorerar och skiter i det totalt. Det finns liksom ingen mening med det. Ingen alls. Jag måste bara skärpa mig. Som vanligt och alltid.

Och bytheway så är jag återigen tillbaka på ruta ett. Som vanligt en söndagskväll.. Men nu är jag frisk och tänker skärpa mig och göra det bra den här gången! Jag håller på mig. Hejja mig!

Väl mött