klyftigatankar

Igen. Vaknar tvåhundrafemtio gånger på 6 timmars sömn.
Ligger i pyjamas, med raggsockor, två täcken och en filt. Fryser ihjäl.
Ligger halvnaken utan täcke. Svettas ihjäl.
Vaknar och det är taggtråd i halsen. Gör ont att dricka vatten, får inte fram ett ljud.
Det blir ingen praktik idag.

Gårdagen blev nästan som jag förutspått. Jag kände liksom på mig att tåget från Gävle inte skulle gå. Såg framför mig hur jag sitter fast i Gävle kl 22.00 en söndag. Vad fan gör man då?
Tåget börjar åka, men tvärnitar. Två gånger. Sen backar det tillbaka till tågstationen. Det är nåt fel på det.
Vi får stå ute i kylan och vänta på ett nytt tåg. Känns asbra när man har feber, är bajstrött och vill hem.
Dessutom var luftfuktigheten typ 372%, så det var ju inte asmysigt när man hade tagit på sig skinnjackan för man tyckte att det var vår. (Kan vara anledningen till att jag fick feber in the first place...)
Men jag kom hem tillslut. Lyckan

Min bror ringer mig halv elva. Ska du ha nåt från apoteket? Jag är där nu.
Han är bra min bror. Jag fick halstabletter och halsgurgel.
Så nu ska vi va sjuka i soffan hela dagen. Båda två. Överkonsumera panodil och halstabletter. Bra skit.

Jag gillar inte riktigt dethär. Hur ska du lösa det här då? Genious!
Jag gjorde ju egentligen bara det som inte var mer än rätt. Vi kom ju fram till att man borde gört oftare. Fast kanske inte riktigt såhär då...
Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Bara lite halft, och det är ju inte så kul. Eller?

Väl mött.