klyftigatankar

Helt ärligt. Kan jag sluta vara så synsk?
Varje gång jag tänker att en händelse ska inträffa, så inträffar den.
Precis så blev det idag igen.
Sen blir jag så uppspelt över att jag är synsk så jag tror att det ska funka jämt. Tänker ett nytt senario (som då ska sluta lite mer åt det hållet jag vill) och blir besviken när det inte inträffar.
Trots att jag faktiskt kan inse att det är ganska osanoligt att det ska inträffa. Att jag har haft fel. Det är ju så många olika parametrar som ska gå ihop. Speciellt när det handlar om sådana sekundära händelser.

Att jag hade rätt angående den första händelsen är ju inte jättekonstigt. Utan faktiskt tvärrtom. Väldigt troligt att det ska inträffa. Inga konstigheter.

Det värsta är att det får mig att börja fundera på en massa nya saker. Eller nya och nya. Men jag börjar fundera på vad jag egentligen står i den här inre konflikten.
NEEEEJ! nejnejnejnejnejnejnejnejnejnejenejenejene! NEJ
Det är ungefär det jag vill säga till mig själv. Skärp dig.
(Fast jag vet att jag inte tänker så egentligen, så jag behöver inte övertala mig att inte tänka så. ville bara tillägga det.)

Väl mött