klyftigatankar

Jag förstår inte hur jag kan tro att jag kan förändra mitt beteende. Jag bevisar för mig själv hela tiden att det är en omöjlighet. Att jag itne kan ändra på mig. Jag gör samma sak om och om igen. Fast jag inte vill. Flera gånger om dagen. Flera dagar i veckan.
Frågan är bara varför?
Hur svårt kan det va, egentligen?

Fötterna långt in under täcket. För varmt.
Fötterna utanför täcket. För kallt.
Det känns liksom aldrig riktigt bra.

Det är arton minusgrader. Jag vill verkligen inte gå ut. Vill inte cykla hela vägen till BMC.
Jag kommer dö. förfrysa på vägen.
Sista dagen på BMC.

Väl mött