klyftigatankar

Grattis på namnsdagen, Kerstin och mormor.
Tack, tack!

Man tror att man tänker till och tänker smart och så.
Men man lurar bara sig själv. För snart inser man att man är tillbaka där man va nyss.
Nora fick mig att inse en massa saker, hon fick mig att tänka som mitt gamla jag. Men nu är hon inte här längre. Så då tänker jag inte så längre. tydligen...

Jag ska inte lura i mig själv att det är vår och att den är här för att stanna.
Ska inte inbilla mig att jag kan ha skinnjackan imorrn.
Ska inte plocka fram den nu. elleeer?
Men konvööshen åker på. For life.

Väl mött.