klyftigatankar

Lotta skickar ett sms när jag tar min eftermiddagslur.
Jag kan inte träna, jag är sjuk. Men hör med Hanna istället, hon är säkert sugen
Guuuuuud va skönt. Tänker inte höra av mig till nån! Tänker ligga kvar i sängen och snooza och låtsas om att omvärlden inte existerar. Jättebra!
Två minuter senare skickar Hanna ett sms.
Hej! Hörde att du behövde en boxningspartner. Finns det några platser kvar tror du?
Jahapp! Det var den latheten. Kämpar mot viljan att bara dra täcket över huvudet och ännu mer ignorera omvärlden. Kastar av mig täcket och går upp.
Värt det. Helt klart. Även om det hela slutade med en lös tand och fläskläpp för min del och en enorm bula i pannan för Hanna. Värt det. Alltid.

Kommer hem och inser att jag nailade obstetriktentan. Känns så jävla skönt. Livet är underbart just nu.
Har dock under den senaste veckan diagnostiserat mig själv med ett antal olika psykiatriska diagnoser. Minst fyra olika personlighetsstörningar. Lite aspergers och autism. Smått manisk och smått paranoid. Har lite lätta ätstörningar åt alla möjliga håll. Riskbruksbeteende vad gäller alkohol. I den kategorin hamnar dock gemene student, så jag anser mig tillhöra normen, för en gångs skull. Jag är ingen standardavvikelse!

Fortsätter att ignorera tentaplugget med att kolla på Hanna Hellqvist istället.
Veckans bästa beslut är även att jag har gett upp den tråkiga boken jag läste, som jag aldrig kom frammåt i, och har nu påbörjat en mer intressant bok. Den är dessutom typ 300 sidor kortare. Bra egenskap.
Sen efter den, (den är snart klar) ska jag påbörja Hanna Hellqvists bok. Jag gillar Hanna Hellqvist.

Det har gått snart två veckor. Och jag märker skillnad. Faktiskt. Helt otroligt. Trodde inte att det skulle hända nåt. men ta mig fan. Minnet är ju tydligen inte vad det borde, men det är en annan sak. Det löser vi.

Väl mött