Och tankarna
Igår. Igår kändes allt jättebra, verkligen jättbra. Allt tillochmed. Imorse påbörjades en massa nya projekt i min lilla bubbla, som jag har insett att jag lever i. Jag påbörjade en iprenkur. Jag gjorde mina övningar. nu jäääävlar ska smärtan bort! smärtfrihet sommaren -11!! Jag gick till skolan i tid. (trots att jag höll på att försova mig. Tack för väckningen!) Jag va liksom sådär duktig som jag vill inbilla mig att jag är mest hela tiden.
Sen förstör hon allt. Hon som pratar om motiverande samtal. Hon som säger att vi ska göra ett självförbättringsprojekt. Hon vill att vi under några veckor ska förbättra oss själva på något. Kan va vad som helst. Sen ska vi liksom presentera det för vår lilla seminariegrupp. Med en poster och blablabla. Och hon pratar om hur man kan motivera folk att förändra sin livsstil för att börja leva ett hälsosammare liv. Hur kan man motivera rökare att sluta röka? Hur kan man få alkisar att vilja sluta dricka, tjockisar att sluta äta, latmaskar att börja träna? you know.
Och jag känner hur jävla omotiverad jag blir. Mer och mer för varje ord hon säger. Hon låter liksom självmordsbenägen när hon pratar.
Imorse tänkte jag: Nu ska jag sluta hetsäta. Ty det leder enbart till illamående, ångest och allt det där. Jag ska börja träna till allt det där som jag och lillstrumpan kom överens om att vi skulle göra i sommar. (för jag måste vinna över henne)
Jag var liksom asmotiverad. Inget mer hetsätande. Ingen mer ångest. Nu jävlar. Det är vår och jag är glad! (ska va så glad jag kan. Ler stort och går snabbt)
Sen förstör hon allt. Hennes omotiverande föreläsningsteknik ger mig ångest! Vill bara gå hem, lägga mig i sängen. Drick upp allt vin vi har i hyllan. Spriten också. Trycka i mig allt godis jag kan hitta på ica. Röka vartenda cigarettpaket jag kan komma över på vägen hem. Ska rensa varenda affär. Jag ska bli onyttigast i stan. knarka, få diabtes, skrumplever, kärlkramp och dö. Sänka min hälsa till en så låg nivå att den aldrig går att plocka upp igen.
Det är så hon får mig att känna. Precis så. För hon låter som hon vill dö. Som att hon hatar att göra det hon gör. Hon kan inte motivera mig. Inte till nåt. Inte ens till att stanna på eftermiddagsföreläsningen.
Så nu ligger jag här igen. Illamående och med ångest. Har inte alls lust att göra nåt. Ingen lust att sova, att resa på mig, att åka till praktiken, gå i skolan, träna, äta, kolla på tv, film. Ingenting. Vill inget. Stirra i taket.
Tänkte att det nog borde bli min kvalitetsförbättringsuppgift, det där med hetsätningen. Men känner mig kanske inte helt jättebekväm med att sitta och redogöra för det inför hela seminnariegruppen (som är på hela tre personer utöver mig själv). Dessutom har jag försökt så många gånger och misslyckats att jag börjar bli för rädd för att prova igen (fast jag lovar mig själv mer eller mindre varje kväll att i morgon, imorgon är dagen då det händer!). Jag får ta nåt annat. Nåt mer normalt. För jag är heeelt normal. sådeså!
Väl mött
Sen förstör hon allt. Hon som pratar om motiverande samtal. Hon som säger att vi ska göra ett självförbättringsprojekt. Hon vill att vi under några veckor ska förbättra oss själva på något. Kan va vad som helst. Sen ska vi liksom presentera det för vår lilla seminariegrupp. Med en poster och blablabla. Och hon pratar om hur man kan motivera folk att förändra sin livsstil för att börja leva ett hälsosammare liv. Hur kan man motivera rökare att sluta röka? Hur kan man få alkisar att vilja sluta dricka, tjockisar att sluta äta, latmaskar att börja träna? you know.
Och jag känner hur jävla omotiverad jag blir. Mer och mer för varje ord hon säger. Hon låter liksom självmordsbenägen när hon pratar.
Imorse tänkte jag: Nu ska jag sluta hetsäta. Ty det leder enbart till illamående, ångest och allt det där. Jag ska börja träna till allt det där som jag och lillstrumpan kom överens om att vi skulle göra i sommar. (för jag måste vinna över henne)
Jag var liksom asmotiverad. Inget mer hetsätande. Ingen mer ångest. Nu jävlar. Det är vår och jag är glad! (ska va så glad jag kan. Ler stort och går snabbt)
Sen förstör hon allt. Hennes omotiverande föreläsningsteknik ger mig ångest! Vill bara gå hem, lägga mig i sängen. Drick upp allt vin vi har i hyllan. Spriten också. Trycka i mig allt godis jag kan hitta på ica. Röka vartenda cigarettpaket jag kan komma över på vägen hem. Ska rensa varenda affär. Jag ska bli onyttigast i stan. knarka, få diabtes, skrumplever, kärlkramp och dö. Sänka min hälsa till en så låg nivå att den aldrig går att plocka upp igen.
Det är så hon får mig att känna. Precis så. För hon låter som hon vill dö. Som att hon hatar att göra det hon gör. Hon kan inte motivera mig. Inte till nåt. Inte ens till att stanna på eftermiddagsföreläsningen.
Så nu ligger jag här igen. Illamående och med ångest. Har inte alls lust att göra nåt. Ingen lust att sova, att resa på mig, att åka till praktiken, gå i skolan, träna, äta, kolla på tv, film. Ingenting. Vill inget. Stirra i taket.
Tänkte att det nog borde bli min kvalitetsförbättringsuppgift, det där med hetsätningen. Men känner mig kanske inte helt jättebekväm med att sitta och redogöra för det inför hela seminnariegruppen (som är på hela tre personer utöver mig själv). Dessutom har jag försökt så många gånger och misslyckats att jag börjar bli för rädd för att prova igen (fast jag lovar mig själv mer eller mindre varje kväll att i morgon, imorgon är dagen då det händer!). Jag får ta nåt annat. Nåt mer normalt. För jag är heeelt normal. sådeså!
Väl mött
Kommentarer
Trackback
