klyftigatankar

Det är vår. Det är vår!
Jag har bevis på det nu. Iskallt och skönt i morse. Sol hela dagen. Det droppar från taken. Och kidsen har börjat skejta eftersom det är typ sopat på Svartbäcksgatan.
Det är vår.
Fram med skinnjackan, konvöshen och solbrillena, ba!
Fram merområåå!!!

Inser stundtals att jag är för bitter för mitt eget bästa. Fast jag är ju sån. Har idag irriterat mig något så fruktansvärt mycket på en specifik individ. Jag pallar det verkligen inte. Det finns så många människor som är irriterande och störiga. Varför ska dom envisas med att flockas kring mig? Som att jag drar till mig idioter.
Då är det tur att jag väger upp min bitterhet med livsnjuteri. Tretimmars fika och friskis&svettis. Livet.
Idag är jag inte alls lika deppig som igår. Idag har jag ont i huvet istället och koncentrerar mig på det.

Idag har jag för första gången i mitt liv fått ett jobb och bara helt iskallt svarat nej tack. Okej, helt iskallt var det inte. Men jag tackade nej till ett jobb. Hur ofta kan man göra det? (Jag gillar förresten att skryta om att jag är heeeet på arbetsmarknaden och jävligt wanted som sommarvikarie på ackis.)
Nästa lördag börjar jag på NIVA. Jag är så jävla nöjd över det. Faktiskt. Det är okej att skryta.

Väl mött