klyftigatankar

Livet på praktik. Livet på en vårdcentral. Livet som pendlare.
Inget liv jag vill fortsätta leva.
Två timmar om dagen på ett tåg. I don't like it
När man pendlar har man inget liv, jag har ju insett det. Och när man försöker ha ett liv, så blir man astrött och somnar. Typ.
Ge mig livet tillbaka. Hänga i skolan, träffa folk, göra saker, orka göra saker.
Inte bara stirra in i en vägg och lyssna på samtal och ta nåt jävla blodtryck då och då. Ska inte bli distrikta. Och frågan är ju varför alla andra får ge intramuskulära injektioner och ta bort stygn och sticka barn. Men inte jag!
Life sucks. True story.
Bio och popcorn till middag förgyller livet en stund. Och jag njuter lite smått såhär i efterhand. Framsteg

Väl mött