klyftigatankar

Jag ångrar mig allt som oftast.
Jag ångrar väldigt mycket av det jag gör, det jag säger och det jag tänker.
Ibland ångrar jag mig direkt. Ibland ångrar jag mig efter tre timmar. Ibland går det några dagar. Ibland går det nåt år.
All denna ånger skapar massvis med ångest. Jobbiga tankar och onda cirklar.
All denna ånger beror till stor del på att vi inte kan komma överens om saker. Jag och mina personligheter och egenheter. Vi funderar och vrider och vänder på allt i all oändlighet.
Och ändå blir allt fel.
Jag önskar att jag va sådär som jag är ibland. Sådär som jag är så bra på att få det att verka som att det är. Så skulle jag vilja att det va. Hela tiden.
Jag ska bevisa för mig själv. Från och med nu. På riktigt. Jag lovar. Som vanligt.

Jag gillar te (det är därför jag har enoooorma tekoppar). Te gillar min dator. Min dator gillar inte te. Min dator gillar inte mig. Jag gillar inte te på min dator. Älska livet som klumpig.

Väl mött