One More, Okee?
Vad är kriterierna för att en grupp av människor ska vara ett gäng? Eller ett gäng av vadsomhelst!
Jag minns den där dagen när jag är typ 16-17 år. Jobbar på ett konditori. Det är påsk, eller nästan i alla fall. Där i krokarna. Vi har en hel hylla full med små, små marsipankycklingar. En kille i trettioårsåldern kommer in. Han vill ha ”ett gäng” kycklingar till sin kaffe. Jag tar fram ett fat och plockar ner fem kycklingar på fatet och ställer fram det till honom. Han tittar skeptiskt, först på fatet med de lilla kyckliggänget och sen på mig. ”Är det där ett gäng? Fem kycklingar, är det ett gäng?” Enligt mina sjuttonårsmått är fem helt klart ett gäng, om än eventuellt ett ganska litet gäng, för en trettioåriga ögon. But still a gang! För många för att vara ”ett par-tre stycken” och för få för att vara en flock. Ett gäng!
Jag har svårt för gäng. Folksamlingar. Grupper. Horder. En flock av människor. Det gör mig nervös på nåt sätt. Nervös över att sticka ut som ett freak och synas alldeles för mycket. Nervös över att försvinna som en i mängden, inte synas alls.
Hallååå, vart tog du vägen?! Jag står ju här, mitt framför. Fast du syns ju inte...
Eller så är det helt enkelt för att jag inte riktigt gillar andra människor. Kan va så. Mycket möjligt.
Rätt ofta ger jag upp hoppet om mig själv. Typ som nu.
Väl mött.
