Pain Is Just A Simple Compromise

Jag har diagnostiserat mig själv.
Bilateral höftledsluxation. Den borde ju faktiskt ha upptäckts redan då jag var nyfödd. Antagligen var det väl någon halvefterbliven kandidat som fick undersöka mig där jag låg, naken, blå och sprattlandes på skötbordet. Min diagnos har ju gått bra hittills, men nu i vuxen ålder har mina outvecklade höftleder gett vika. Först vänster och nu höger. Smärtan, obehaget, den sänkta livskvalitén och den inskränkta rörligheten är outhärdlig. Ikväll insåg jag dessutom att blodförsörjningen ner till höger fot inte fungerar helt adekvat. Det måste ju bero på att ett blodkärl ligger ikläm där i själva luxationen.
Jag är en duktig patient som i två hela dagar har gjort mina övningar. Det som oroar mig är att varje gång jag extenderar höger ben så klickar det till i höften. Lite lätt obehagligt. Men jag kämpar på. Orka ha en instabil rygg. Alla mina leder knäpper och knakar och klickar till. Jag börjar bli van.

Väl mött

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0