klyftigatankar

Sover som en kratta. Vaknar varje kvart och tror att jag har försovit mig. Hinner ingenting på morgonen. På vägen till ackis kommer jag på en miljard saker som jag bara har glömt bort och missat. Asklantig tjej.
Buksmärtor som återkommer. Men jag får skylla mig själv. Helt klart. Men jääääävlar vad det gör ont. Mår illa, mår dåligt, lider av smärtan. Rejält.
Ganska värd dag ändå. Har hållit i en massa bebisar, kollat temp, tröstat vid blodprovstagning och en massa sånt. Böjar gilla bebisarna skarpt nu. Tycker dock fortfarande att det är assegt att man bara går omkring och följer efter och lyssnar på samtal och skriver epikriser. Tråk. Vill göra saker. Och framförallt göra nåt själv. KAN SJÄLV!
Hittar steristrips och plåstrar om mitt stackars lilla lillfinger.
Livar upp stämningen med att skriva lite PM istället.
Dricker te. Livet.
Nu jävlar! Nu jävlar!
Jag tänker vara målmedveten och bestämd. Jag tänker inte alls göra en massa dumma saker sådär som jag alltid gör. Nu ska jag skärpa mig. Det är trots allt måndag och därför alltså en perfekt dag för att börja om på noll. Som vanligt.

Väl mött