It Changed Her Philosophy
När lyckonivån bara sjunker och man inte ens orkar gå upp ur sängen för att duscha. Nu.
På morgonen är jag aldrig (läs: oftast inte) olyklig och nedstämd. Bara för trött. Det är på kvällen som det kickar in. Det där med meningslösheten och orkeslösheten bara infinner sig helt plötsligt, samtidigt som initiativförmågan och inspirationen bara försvinner. På morgonen går ju solen upp och det blir ljust och man kommer ut i kylan och vaknar till liv. Jag mår heller aldrig illa på morgonen, sådär som jag brukar göra på kvällarna. Jag gillar verkligen morgonen. Man får ju gå upp och äta frukost!
Nu sa Hanna Hellqvsist irriterande ljudkille dessutom att man inte alls blir lycklig av att få barn, att det snarare är tvärrtom. Men om man inte blir lycklig när man får en liten liten kopia av sig själv och den man älskar mest av allt i hela världen, när blir man då lycklig?
Det var även samma kille som påstod att man inte blev lycklig av choklad, utan sa att man var tvugnen att äta enmiljard kilo choklad om dagen för att bli lycklig (iochför sig inte mig emot, but still). Han sa att man inte blir lycklig av att konsumera och köpa saker. Han är killen som har fått det där otacksamma uppdraget att ta död på alla sanningar (som dom av någon märklig anledning har valt att kalla myter) om lyckan.
Choklad, pengar och prylar. Sen är lyckan total! (det där han sa med kidsen kan jag gå med på. Att ta hand om och ansvara för en helt ny människa ger mig ångest redan nu. Hur ska det då bli den där dagen i en långt avlägsen framtid när jag ligger där, nyspräckt, och med en mosad köttbulle på mitt bröst?)
Ledighet och frihet! Det glömde jag. Det vill jag ha! (Eller vill jag? Eller blir jag bara rastlös efter en kvart? Lägger mig i sängen i fosterställning, trycker i mig tvåhundrakilo choklad och blir omotiverad och olycklig?)
Hittade en gamal dagbok igår och insåg att tankarna, beteendet och känslorna och olyckan kring de där beteendet är densamma då som nu. Orka att man verkligen inte lär sig något av sitt beteende och förändrar det.
Musik och nostalgi och fantasi. Sånt gör mig lycklig!
Dock har jag insett att jag kommit till en hälsosam inställning kring vissa punkter i mitt liv. Tyvärr inser jag att detta har skapat någon slags omvänd ångest på andra punkter. Förvirrad själ.
Och så är jag rädd att praktiken gör mig instängd och isolerad. Paniken.
Andra paret hörlurar på tre veckor har slutat fungera. Paniken.
Måste fixa nya. Imorrn kanske. Kan ju inte leva livet om jag inte kan lyssna på morgonpasset varje morgon halv sju när jag cyklar till Ackis.
Väl mött
På morgonen är jag aldrig (läs: oftast inte) olyklig och nedstämd. Bara för trött. Det är på kvällen som det kickar in. Det där med meningslösheten och orkeslösheten bara infinner sig helt plötsligt, samtidigt som initiativförmågan och inspirationen bara försvinner. På morgonen går ju solen upp och det blir ljust och man kommer ut i kylan och vaknar till liv. Jag mår heller aldrig illa på morgonen, sådär som jag brukar göra på kvällarna. Jag gillar verkligen morgonen. Man får ju gå upp och äta frukost!
Nu sa Hanna Hellqvsist irriterande ljudkille dessutom att man inte alls blir lycklig av att få barn, att det snarare är tvärrtom. Men om man inte blir lycklig när man får en liten liten kopia av sig själv och den man älskar mest av allt i hela världen, när blir man då lycklig?
Det var även samma kille som påstod att man inte blev lycklig av choklad, utan sa att man var tvugnen att äta enmiljard kilo choklad om dagen för att bli lycklig (iochför sig inte mig emot, but still). Han sa att man inte blir lycklig av att konsumera och köpa saker. Han är killen som har fått det där otacksamma uppdraget att ta död på alla sanningar (som dom av någon märklig anledning har valt att kalla myter) om lyckan.
Choklad, pengar och prylar. Sen är lyckan total! (det där han sa med kidsen kan jag gå med på. Att ta hand om och ansvara för en helt ny människa ger mig ångest redan nu. Hur ska det då bli den där dagen i en långt avlägsen framtid när jag ligger där, nyspräckt, och med en mosad köttbulle på mitt bröst?)
Ledighet och frihet! Det glömde jag. Det vill jag ha! (Eller vill jag? Eller blir jag bara rastlös efter en kvart? Lägger mig i sängen i fosterställning, trycker i mig tvåhundrakilo choklad och blir omotiverad och olycklig?)
Hittade en gamal dagbok igår och insåg att tankarna, beteendet och känslorna och olyckan kring de där beteendet är densamma då som nu. Orka att man verkligen inte lär sig något av sitt beteende och förändrar det.
Musik och nostalgi och fantasi. Sånt gör mig lycklig!
Dock har jag insett att jag kommit till en hälsosam inställning kring vissa punkter i mitt liv. Tyvärr inser jag att detta har skapat någon slags omvänd ångest på andra punkter. Förvirrad själ.
Och så är jag rädd att praktiken gör mig instängd och isolerad. Paniken.
Andra paret hörlurar på tre veckor har slutat fungera. Paniken.
Måste fixa nya. Imorrn kanske. Kan ju inte leva livet om jag inte kan lyssna på morgonpasset varje morgon halv sju när jag cyklar till Ackis.
Väl mött
Kommentarer
Trackback
