klyftigatankar

Hittar en ny kärlek. På svtplay. Varför har jag inte hittat det tidigare?
Mitt liv som Hellner
Erik Segerstedt, som förövrigt är på pricken lik min gamla historielärare fast en yngre kopia (jag har sagt det förut och jag håller fast vid det uttalandet. Det stämmer till etthundra procent.), åker upp till norrland. Han hänger i ett vackert preppat skidspår tillsammans med Per Elofsson. Han får proffshjälp att bli asbra på skidor, och karln har aldrig stått på ett par skidor tidigare. Orättvist! Det är iskallt i luften och ljusslingan runt spåret är tänt. Jag blir lite längdskidskåt och börjar nästan längta till nästa säsong. Våren har knappt vågat titta ut genom fönstret. Och jag vill ha vår. Mer än någonsinn. Men när jag ser det där perfekta skidspåret, det vackra ljuset från lamporna och man riktigt ser den isande, bitande kylan. Då vill jag dit. Åh, jävlar i min låda vad jag ska ha hit mina skidor nästa vinter. Jag ska lära mig allt om vallning och jag ska åka skidor varenda eftermiddag, varenda helg.
Dock vill jag skjuta någon, döda nåt, slå sönder saker eftersom svtplay i vanlig ordning väljer att haka upp sig var femte minut.

Nu jääääävlar!!! (Oj, vad hon taggar till)

Väl mött