Diggin'
Rövdag igen.
Hela dagen är helt bra och helt okej, tillbaka på BMC and everything, Backstreet's Back Allright!
Sen när man kommer hem och är ensam med sin tankar och funderingar och noll energi och noll självkontroll whatsoever.
Går och tränar och känner mig duktig och bra trots allt.
Väntar på telefonsamtlet. Känner på mig att det inte kommer komma. Och jag börjar fundera en massa massa mer. Antar att telefonen ringer imorgonkväll, så även summan av imorgon blir en rövdag. Men det är lugnt för jag är van.
Det känns som att vad som sägs inte spelar någon roll. Att vad som händer inte har någon betydelse. För det har ju redan fått konsekvenser, och det kommer bara bli mer. Jag känner på mig det.
Jävla skit, sånt här händer inte. Jag sa ju det. Men efter en kort diskussion igår så känns det som att det är påväg åt det hållet ändå. Jag får se imorgon. Kanske.
Nu har vi iallafall skrivit en annons på blocket. Steg ett. Jag väntar mig en mailstorm inom kort. Dock hade mailstormen blivit större och kommit snabbare om jag hade fått skriva som jag ville. Men bror ville vara stel och korrekt. Jag köper det.
Snällasnälla, hoppas det finns en hel drös med sköna, härliga och normala människor som vill bo här några månader.
Nu vill jag bara strunta i livet. Lägga mig längst in under täcket och blunda. Most of the time känns det faktiskt otroligt jobbigt att vara just jag. Det är alltid på kvällen som det tränger sig på. Som för att föbereda sig för en skitnatt med mardrömmar och femtioelva uppvaknanden.
Jag ger upp. Jag är ett omöjligt projekt. Jag vet det.
Jag har iallafall självinsikt.
Kom ihåg ett roligt youtube-klipp som jag hittade för rätt länge sen. Tänkte dela med mig av det, men sen tog jag mitt förnuft tillfånga och bestämde mig för att inte göra det. Ibland är jag så klok. Kan jag inte få vara det jämt?
Väl mött
Hela dagen är helt bra och helt okej, tillbaka på BMC and everything, Backstreet's Back Allright!
Sen när man kommer hem och är ensam med sin tankar och funderingar och noll energi och noll självkontroll whatsoever.
Går och tränar och känner mig duktig och bra trots allt.
Väntar på telefonsamtlet. Känner på mig att det inte kommer komma. Och jag börjar fundera en massa massa mer. Antar att telefonen ringer imorgonkväll, så även summan av imorgon blir en rövdag. Men det är lugnt för jag är van.
Det känns som att vad som sägs inte spelar någon roll. Att vad som händer inte har någon betydelse. För det har ju redan fått konsekvenser, och det kommer bara bli mer. Jag känner på mig det.
Jävla skit, sånt här händer inte. Jag sa ju det. Men efter en kort diskussion igår så känns det som att det är påväg åt det hållet ändå. Jag får se imorgon. Kanske.
Nu har vi iallafall skrivit en annons på blocket. Steg ett. Jag väntar mig en mailstorm inom kort. Dock hade mailstormen blivit större och kommit snabbare om jag hade fått skriva som jag ville. Men bror ville vara stel och korrekt. Jag köper det.
Snällasnälla, hoppas det finns en hel drös med sköna, härliga och normala människor som vill bo här några månader.
Nu vill jag bara strunta i livet. Lägga mig längst in under täcket och blunda. Most of the time känns det faktiskt otroligt jobbigt att vara just jag. Det är alltid på kvällen som det tränger sig på. Som för att föbereda sig för en skitnatt med mardrömmar och femtioelva uppvaknanden.
Jag ger upp. Jag är ett omöjligt projekt. Jag vet det.
Jag har iallafall självinsikt.
Kom ihåg ett roligt youtube-klipp som jag hittade för rätt länge sen. Tänkte dela med mig av det, men sen tog jag mitt förnuft tillfånga och bestämde mig för att inte göra det. Ibland är jag så klok. Kan jag inte få vara det jämt?
Väl mött
Kommentarer
Trackback
