klyftigatankar

Hon på mastodontföreläsningen sa att vi skulle få sluta tidigare. Och jag blev så arg, så arg när jag såg hur klockan fortsatte ticka fram. Idiot, vi kommer ju inte alls på sluta tidigare. Klockan är ju tio i nu!
Precis när vi reser oss upp och börjar gå inser jag att klockan är fem i fyra och inte fem i fem. Vi har fått sluta en hel timme tidigare.
Passar mig perfekt.
Hinner tillochmed kolla på ännu ett true blood-avsnitt. Lyckan
Hinner med min evil-plan.
Och jag börjar samtidigt tänka precis sådär som Rebecca Vinterbarn-Elg resonerade en gång i Christer. Att det är liksom ingen som märker. Trots att man försöker make a point. Så når det inte fram. Ingen ser och ingen märker. Det man gör tappar helt plötsligt sin effekt och verkan. Det blir onödigt.
Jävla skit!
Jag hinner dock inte ta min powernap eftersom min bror kommer hem precis då och vi börjar prata istället.
Går på spinningen, bitter efter att inte fått min powernap, och det är nån jävla vikarie. Jag som hade börjat gilla Annas pass! Jävla skit. Idioten har dålig musik, rakt igenom passet och ett tråkigt pass rent allmänt. Inga tempoökningar, så jag har inget att vara sur på. Men näst sista låten gör passet. Där har han lagt in den perfekta låten! Tack.
Så jag är nöjd ändå.

Nu fortsätter vi jaken på den perfekta roomien.

Inställd föreläsning imorrn eftermiddag.
Stockholm på lördag.
Sånt som gör mig glad.

Väl mött