klyftigatankar

Jag vill inte gå på preklin ikväll. Inte alls. Inte det minsta.
Jag känner mig tjock, ful och äcklig och har inget att ha på mig.
Jag vill hellre ligga i fosterställning i sängen och långsamt vagga fram och tillbaka.
Jag vill hellre ligga i soffan och vräka i mig min kroppsvikt i marabou helnöt.
Jag vill hellre supa mig medvetslös ensam hemma i soffan.
(sorglig, much?)
Allt känns som en bättre ide än att försöka känna sig snygg, peppad, rolig och glad hela kvällen och att dansa hela natten. Dricka alkohol med någon slags måtta så man slipper vara stans drygaste och ha megabakisångest imorgon Det kommer ju ändå bara sluta med att allt snurrar och att jag vinglar hem lite smått för full, hungrig, illamående och besviken.

Känns som att inget kan få mig att tagga till. Ingenting.

Dagens lärdom: Börja inte läsa en bok av Ann Heberlein precis när helgens startskott går av stapeln. Förstör livet oh skapar ångest. Det är nog mer en bok för söndagsbakisångesten.

Väl mött