klyftigatankar

Igår var jag på lägenhetsvisning i lägenheten dit jag ska flytta när jag pluggat klart och Studenstaden kickar ut mig och min bror fortare än kvickt. Jag är så kär i lägenheten, i rummet. I tanken har jag redan flyttat in, möblerat, bonat till det och myst in mig. Det är så fint och mysigt att jag dör. Vet hur jag ska möblera. Vet vad jag behöver köpa, vad jag vill köpa. Jag vill flytta in nu. Funderar på om jag på något sätt kan påskynda utflyttningen av den som bor där nu. Hon ockuperar ju praktiskt taget min bostad, mitt hem. Det är inte okej. Jag vill flytta in, flytta in, flytta in!
Det bästa är badrummet. Jag kan bosätta mig på det golvet, lägga mig ner och aldrig resa mig upp. Ligga kvar där i all evighet. Det är varmt och mysigt och har en egen tvättmaskin.
Hela dagen har jag legat i min egen kalla och tråkiga och ensamma lägenhet och bara längtat bort till denna underbara oas. Denna oas av mys och fint och hemtrevligt. Jag vill flytta in där nu. Nu och genast.
Jag är så rädd att omständigheterna ska bli sånna att det inte blir av. Tänk om jag fantiserat ihop en dröm som aldrig går i uppfyllelse. Därför vill jag flytta in nu, så jag vet att det blir sanning av mina drömmar.
Pallar inte vänta till eftersommaren-ish.

Rättelse: Det bästa med lägenheten är personen som kommer på köpet. Jag ska få dela lägenhet med Maja. Och vi ska ha det så mysigt, mest hela tiden.

Väl mött