klyftigatankar

Alltså lyckan!
Jag gick segrande ur striden om parkeringsboten!
Tänk vad lätt det är att få som man vill när man är tjej.
Bara att bli upprörd och gråta lite så kan inte en endaste människa säga nej. Inte ens den hårdaste, elakaste och mest utsugande studentbostadsbostadsdirektör kan neka mig det jag vill ha. Näe. Han smälte som mjukglass i augustisolen, då jag darrade på rösten.

Obs. I detta fall var det mycket befogat att bli upprörd och gråta. Och jag gjorde det inte för att manipulera och luras. Jag grät för att jag var arg och ledsen och är en mycket skör och känslig liten flicka.

Sen grät jag lite av lycka också.
Älskar tårar. De smakar salt. Precis som popcorn.

Väl mött