moments passing by

Fy fan va bra vi hade det, Ewa och jag, sista kvällen på ortopeden tillsammans. Det blev snickerskalas och kramkalas och tårfest och jag kommer sakna henne. Jag kommer sakna dom allihopa. Aldrig har jag varit så nöjd efter en praktik. Dessutom kommer jag att bli, citat: "en supersjuksköterska"
Hur ofta får man höra det?

Och för den som har funderat på livet stora gåtor kan jag meddela att det går alldeles utmärkt att skicka kakor i akademiska sjukhusets rörpost. No probbs!

Och amerikanernas förkärlek för att äta pumpkinpie på deras hittepåhögtid thanksgiving är fortfarande outgrundlig, ty den är inte alls så smarrig som man hade kunnat förväntat sig. Lite besviken är jag minsann, efter all hype som pågått här hemma, inför denna högtid och denna såkallat förunderligt smakliga efterätt...

Väl mött

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0