Your Heart Is Racing
Jag blev precis förälskad i killen på Biltema som satt i kassan och sålde mig en cykelsadel. Skulle nog kunna beskriva vårt 28-sekundersmöte in i minsta detalj, med alla känslor som svärmade i luften, hans fantastiska leende och hur det kändes när han gav mig kvittot. Men det skulle ta upp alldeles för mycket dyrbar tid. Därför väljer jag att lämna det vid att han var mörkhårig, pratade skånska-ish och hade ett snällt och varmt leende.
Denna ögonblickliga kärlek kan ha något att göra med att jag fortfarande inte släppt det här med mina, enligt mig, helt obefogade parkeringsböter. På vägen hem från stan blev jag arg och ledsen och kände hur det bubblade lite inom mig. Tårarna brände bakom ögonlocken. Satte mig i bilen och grät och skrek lite en stund. Det va skönt. (I bilen kan ingen höra dig skrika. Obs, ej sant.) Jag känner liksom på mig att jag inte kommer få upprättelse i detta ärende. Det känns som att dom kommer åberopa dumhet och att jag bara är en korkad blondin som borde ha fattat bättre och parkerat på rätt ställe. (Det finns ju faktiskt skyltar, som man som förare är skyldig att kolla på samt läsa det mycket, mycket finstilta. Läsa mellan raderna och förstå undertonen i det som står skrivet. HALLÅÅÅ, fatta skillnaden mellan PARKIA och Protectus. Hur svårt kan det va?!?)
Men just för att jag innerst inne är en korkad blondin borde dom ju ha idiotförklarat mig på en gång och gett mig en idiotbeskrivning, karta och kompass till vilka parkeringsrutor som jag hade rätt att stå i. Faktiskt. Kanske målat dom i någon rolig färg eller nåt, jag vet inte.
Av denna anledning var jag alltså arg och ledsen och rödgråten och föll därför pladask för den charmanta och leende unge mannen inne på Biltema. Han kan få sälja billiga B-båt-bil-cykel-fritidsprylar och verktyg till mig vilken dag som helst.
Nu ska jag ta min verktygslåda och vara händig och skruva fast min nya sadel. (Självständig kvinna, behöver ingen karl för att klara av karlagörat!)
Väl mött
Denna ögonblickliga kärlek kan ha något att göra med att jag fortfarande inte släppt det här med mina, enligt mig, helt obefogade parkeringsböter. På vägen hem från stan blev jag arg och ledsen och kände hur det bubblade lite inom mig. Tårarna brände bakom ögonlocken. Satte mig i bilen och grät och skrek lite en stund. Det va skönt. (I bilen kan ingen höra dig skrika. Obs, ej sant.) Jag känner liksom på mig att jag inte kommer få upprättelse i detta ärende. Det känns som att dom kommer åberopa dumhet och att jag bara är en korkad blondin som borde ha fattat bättre och parkerat på rätt ställe. (Det finns ju faktiskt skyltar, som man som förare är skyldig att kolla på samt läsa det mycket, mycket finstilta. Läsa mellan raderna och förstå undertonen i det som står skrivet. HALLÅÅÅ, fatta skillnaden mellan PARKIA och Protectus. Hur svårt kan det va?!?)
Men just för att jag innerst inne är en korkad blondin borde dom ju ha idiotförklarat mig på en gång och gett mig en idiotbeskrivning, karta och kompass till vilka parkeringsrutor som jag hade rätt att stå i. Faktiskt. Kanske målat dom i någon rolig färg eller nåt, jag vet inte.
Av denna anledning var jag alltså arg och ledsen och rödgråten och föll därför pladask för den charmanta och leende unge mannen inne på Biltema. Han kan få sälja billiga B-båt-bil-cykel-fritidsprylar och verktyg till mig vilken dag som helst.
Nu ska jag ta min verktygslåda och vara händig och skruva fast min nya sadel. (Självständig kvinna, behöver ingen karl för att klara av karlagörat!)
Väl mött
Kommentarer
Trackback
